Geologisk ordlista

Engelska och amerikanska geologiord hittar du via länken: http://interactive2.usgs.gov/glossary/index.asp

Augentextur: En textur som man hittar i ibland annat ögongnejs (augen betyder ögon på tyska). Ett stort korn av fältspat har pressats ihop och antagit en form som påminner om ett öga. I "ögonvrån" finns oftast kvarts som avsöndrats från bergarten. Augentextur uppstår i metamorfa, ofta glimmerrika bergarter.
Bergart: En naturlig stenmassa som består av ett eller flera mineral. Vanliga bergarter i Sverige är granit och gnejs.
Flinta: En bergartsmassa som huvudsakligen består av kvarts. De mörka delarna kommer från organiskt material och den ljusa utsidan är rester efter kiselalger.
Fluorescens: Egenskap hos somliga mineral att under bestrålning med kortvågigt ljus (t ex UV-ljus) avge ett mera långvågigt ljus, ofta synligt. Ljuset som avges är typiskt för mineralet och kan användas för att bestämma vilket mineral det är. Exempel på mineral som fluorescerar är kalcit, serpentin, opal, diamant och zirkon.
Fossil: Avtryck i sten efter en växt eller ett djur till exempel dinosaurier. Ett fossil bildas då djur eller växter begravs i sediment som pressas ihop under lång tid. Oftast ruttnar mjukdelarna bort, därför består de flesta fossil bara av avtryck efter skal eller ben. I vissa fossil kan ursprungsmaterialet ersättas av ett mineral, till exempel kalcit eller pyrit.
Geologi: Läran om jorden. (Latin geolo´gia, av geo- och grekiska -logi´a ''-lära'', ''-vetenskap'', av lo´gos ''ord'')
Geovetenskap: Ett samlingsnamn för de olika ämnesområdena inom lärorna om planeten jorden. I geovetenskap ingår förutom geologi vanligen även geodesi, kvartärgeologi, geomorfologi, glaciologi, hydrologi, meteorologi, klimatologi, oceanografi, geofysik och geokemi.
Humus (lat., ''jord'', ''mull'', ''mylla''): Mörkfärgad, nästan svart, organisk substans i framför allt jord och torv. Humus är från kemisk synpunkt ingen enhetlig ämnesgrupp.
Isotop: Atomer som tillhör samma grundämne men har olika atommassa är isotoper av samma grundämne. Kunskapen om egenskaperna hos de olika isotoperna, som hör till ett och samma grundämne, används när man ska åldersbestämma material. C-14 (kol fjorton) är en radioaktiv isotop av grundämnet kol som används när man ska bestämma ålder på organiska rester. Inom geologin används på motsvarande sätt det uranrika mineralet zirkon. Med hjälp av blyisotoperna och deras sönderfallsprodukter kan man åldersbestämma bergarter som är hela 4.5 miljarder år gamla!
Jordart: Nedbrytningsprodukter från berggrunden eller från organiskt material utan någon sammanhållande kemiskt bindning mellan de olika partiklarna. Man delar in de olika jordarterna efter hur stora partiklarna är, från lera till stora block. Jordbävning Kallas även jordskalv.
Jordbävning: n plötslig, kraftig förkastning eller brott i jordskorpan eller övre jordmanteln som åstadkommer skalv i marken. Se den senaste jordbävningen, någonstans i världen på http://neic.usgs.gov/neis/bulletin/bulletin.html
Kristall: När man inom geologin använder ordet kristall menar man ett fast ämne som på ett regelbundet sätt är uppbyggt av ett så kallat gitter, det vill säga en periodisk upprepning i tre dimensioner av ett arrangemang av atomer. Mineralet opal är ett av de få mineralen som inte har någon regelbunden kristallstruktur, den är amorf.
Kvartärgeologi: Behandlar geologiska processer och bildningar under tidsperioden kvartär, det vill säga de senaste 1,65 miljoner åren.
Lava: Magma som kommer upp ur jorden vid exempelvis vulkanutbrott. Lavan kan ha olika sammansättning och bildar då när den stelnar olika bergarter.
Litifiering: Förstening. Omvandling av en jordart eller ett sediment till en mer eller mindre hård och fast bergart. Litifiering sker genom att porerna mellan partiklarna helt eller delvis fylls med mineralkristaller, ett cement.
Magma: Den smälta av bergartsmaterial och gaser som finns under de hårda plattorna som utgör bland annat kontinenterna.
Malm: Ett mineral eller bergart som ur ekonomisk synpunkt är brytvärt. Med andra ord kan ett mineral ena dagen vara en malm och nästa dag vara bara ett mineral beroende på hur världsmarknadspriserna är för tillfället. En guldförekomst är ett bra exempel på en förekomst som växlar mellan att vara brytvärd och inte.
Mantel: Det ca 300 mil tjocka område inne i jorden som finns under jordskorpan men utanför den hårda kärnan. Manteln är delvis flytande och de strömningar, konvektionsrörelser, som råder där antas ge upphov till kontinenternas rörelser.
Marmor: Marmor bildas då någon av de sedimentära bergarterna kalkspat och dolomit smälter upp och sen återigen stelnar, det vill säga marmor är en metamorf bergart. Den berömda italienska marmorn från Carrara är helt vit och har sitt ursprung som kalkspat.
Metamorfos: Förvandling, omvandling. Inom geologin använder man begreppet metamorfa bergarter som en benämning på bergarter som omvandlats från sitt ursprung på grund av tryck och/eller temperatursänkning. Vanliga metamorfa bergarter i Sverige är gnejs, marmor och olika typer av skiffrar.
Meteor: Kallas även stjärnfall, det vill säga ett kortvarit ljusstreck som syns på himlen under stjärnklara nätter. Meteoriden faller med hög hastighet in i jordatmosfären och krockar med luftens molekyler. Ljusfenomenet uppstår när ytan på meteoriden upphettas och frigör atomer som i sin tur också krockar med luftmolekylerna.
Meteorit: En fast kropp som fallit ner på jorden från världsrymden. De består huvudsakligen av legeringar av järn och nickel. Meteorid kallas en meteorit medan den fortfarande är kvar ute i rymden. Meteoriterna varierar i storlek från små partiklar till stora block. Det mesta av meteoriten brinner upp när den passerar genom jordens atmosfär. Man delar in meteoriterna i tre olika grupper, järnmeteoriter, järnstenar och stenmeteoriter. Meteoriterna anses vara rester från det material som planeterna bildades av för ca 4,6 miljarder år sedan. Det är mycket ovanligt att det faller ner meteoriter på jorden, varje år rapporteras inte mer än 3-4 stycken nedfall.
Mineral: En fast, oorganisk substans som förekommer i naturen. Ett mineral definieras genom den kemiska sammansättningen och kristallstrukturens symmetriska egenskaper. Mineral som bildar bergarter delas in i tre huvudgrupper, magmatiska, metamorfa och sedimentära bergarter.
Paleontologi: Läran om tidigare liv på jorden. En paleontolog kan forska om till exempel dinosaurier och andra djur och växter som levde för länge sedan. Läs mer på http://www.palaeontology.geo.uu.se/
Skarn: En äldre bergsmannaterm för bergarter bestående av kalcium-, magnesium- och järnrika mineral som förekommer tillsammans med vissa järn- och sulfidmalmer (skarnmalmer). Begreppet skarn har senare vidgats att även omfatta sådana kalcium- och magnesiumrika silikatbergarter som bildats genom att kalk- och dolomitstenar reagerat med gaser och lösningar från uppträngande magmor.
Sten: Ett stycke av en bergart. Kan ha vilken storlek som helst. Inom jordarts- och marklära definieras sten som en partikel med diameter mellan 2 och 20 cm; i geotekniska sammanhang används vanligen diametergränser på 6 och 60 cm.
Stenkol: Organiskt sammanpressat sediment med kolhalt mellan 80-92%.
Tektonik: Läran om berggrundens strukturella uppbyggnad, bildning, deformation samt historiska utveckling. I forskningsområdet tektonik ingår plattektonik som undersöker bland annat hur kontinenterna rör sig i förhållande till varandra. Se de senaste förflyttningarna på http://www.mcitweb.com/users14/addon/geologinsdag/pangea/index.html
Torv: Mer eller mindre förmultnade växtrester. Efter längre lagringstid bildas brunkol och så småningom stenkol.
Textur: Form och utseende hos ett material. Inom geologin används det för att beskriva till exempel mineralkornens rundning, deras storlek och om de är orienterade åt något håll.
Tunnslip: En mycket tunt skivad bergart, ca 0,025mm, fastlimmad på en glasskiva. Används för att artbestämma mineral och göra kvanititetsbestämningar i bergarter.
Urberg: De äldsta delarna av Sveriges berggrund, det vill säga ungefär 0,5 - 2 miljarder år gamla bergarter.
Vulkan: Landform som skapas då magma från jordens inre tränger upp på jordytan och stelnar. Vulkaners form, struktur och arten av utbrottsprodukter är beroende av magmans kemiska sammansättning och fysikaliska karaktär. Ordet vulkan kommer från den romerske guden Vulcanus.

Saknar du något ord? Känner du till bättre länkar som kan ge mer information om de olika orden? Hör av dig till geologinsdag@nrm.se. Källor: Nationalencyklopedien samt Geologisk Ordlista (TNC, 1988).